en bild säger...

... mer än tusen ord ,

tror det eller ej men jag saknar verkligen tiden då ingenting annat fanns än hästarna.
ett djur vet mer än vad man tror.

"när man är ledsen/arg/besviken/inte räcker till/känner att man inte räcker till,
då kunde man sätta sig i stallet i en box/spilta och bara vara för sig själv.
man får en knuff när tårar riner ner. man får närhet på ett helt annat sätt.
tiden då man verkligen la hela livet och verkligen satsade på allt, det var i stallet.
man tävlade, men man tävlade inte för att det var kul.
utan för att efter tävlingarna, så visste man att priset väntade utanför när man va uppställd.
tiden då allt krätsade runt stallet och hästarna.
då ingenting var meningslöst, då allt va bra.
då allt va bra, då man kände sig speciell på banan, när man bara var för att vara sig själv.
då va stallet den enda platsen för en vilsen tjej som inte viste vad någonting var eller vad något betydde.
hade jag kunnat så hade jag verkligen tagit vara på att vara fast i stallet fortfarande.
min enda önska är att någon gång gå tillbaka till min barntrygghet."

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0